14.3.2016

Tingsrätten hade beviljat en polisinrättning tillstånd till teleavlysning innefattande rätt att avlyssna A:s anslutningar under tiden 3.10.2012 - 17.1.2013, eftersom A misstänktes för delaktighet i grovt narkotikabrott. Åklagaren yrkade att A skulle straffas för anstiftan till sekretessbrott begången 19.12.2012 - 3.1.2013 och att B skulle straffas för sekretessbrott. Som bevis åberopade åklagaren upptagningar som gjorts genom teleavlyssning. Tingsrätten beslöt med stöd av den tvångsmedelslag som trädde i kraft 1.1.2014 att upptagningarna inte fick användas som bevis, eftersom det i dem var fråga om överskottsinformation och då sekretessbrott inte var ett sådant brott mot vilket teleavlyssning fick riktas. Tingsrätten förkastade åtalen. Hovrätten beviljade inte åklagaren rätt till fortsatt handläggning.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att hovrätten borde ha beviljat tillstånd till fortsatt handläggning av prejudikatsskäl. (Omröstn.)

RB 25 a kap 11 § 1 mom

TvångsmedelsL 10 kap 56 §